Utmaningarna när MOOC kommer

Posted on 20 maj 2013

2


Massive Open Online Courses (MOOC) väcker en skräckblandad förtjusning i akademin, inte minst bland oss som gillar att diskutera framtiden för den högre utbildningen. Hela idén med kunskap och lärande tillgängligt för hundratusentals studenter är väldigt lockande, samtidigt som det väcker oro. Hur kommer MOOC-konceptet att förändra högre utbildning? Är det en revolution eller bara en stilla modernisering av gamla koncept?

Debatten väcktes igen i helgen när en grupp universitetslärare på SvD Brännpunkt försökte väcka Sveriges lärosäten att ta seriöst på utvecklingen. Budskapet är att billig onlineutbildning med hög kvalitet kan locka bort studenterna från de traditionella lärosätena om inte universitetslärare och beslutsfattare ges möjlighet att utveckla högskolan i denna riktning. ”Universiteten som försvann” är titeln. Samma budskap kommer från Ebba Ossannilsson, Lunds universitets ansvarige för digital utbildning.

Inte bara glorifierad distansutbildning

Vi vet inte vad MOOC kommer att göra med oss. Däremot ska vi nog allvarligt fundera på vad MOOC-trenden kan föra med sig. Ett felslut (som PeO Rehnquist förtjänstfullt pekar på) är att MOOC bara handlar om teknikutveckling; att det handlar om glorifierade distanskurser. MOOC är inte möjliga utan tekniken, men det är inte tekniken som gör MOOC till något stort. Många lärosäten i Sverige erbjuder utmärkt distansutbildning på välfungerade tekniska plattformar utan att det är MOOC. Tonvikten är istället på ”massive” och ”open”. Det avgörande steget är att göra formaliserade kurser av fritt tillgängligt material (mycket som var fritt redan innan MOOC-trenden startade) och att kombinera det med det samlade vetandet hos en mycket stor studentgrupp. Det är på grund av detta som MOOC startade på de amerikanska toppuniversiteten. Bara de hade möjligheten att göra kurser massiva.

Gränsen mellan campusstudier och distansstudier suddas ut

Kommer studenter att fly svenska campus för att läsa MOOCs istället? Nej, det tror jag inte. Studenter befinner sig inte på campus bara för att serveras föreläsningar. Campusutbildningens största styrka är det sociala sammanhanget. En stor del handlar om studentlivet, en annan handlar om den fysiska närheten till forskningen. Det spontana sociala livet är svårt att helt migrera ut på nätet. Det finns såklart en grupp studenter som inte söker detta, och för dem är säkert MOOC-baserad utbildning helt rätt. Men för stora grupper av (främst unga) studenter kommer livet på campus fortsätta vara viktigt. Vi vet att för ett universitet som Lunds är studentlivet den främsta rekryteringsfaktorn. Den komponenten försvinner inte.

Däremot: Bara för att en befinner sig i universitetsstaden Lund behöver det inte betyda att en studerar det som Lunds universitet erbjuder. En kan lika gärna ägna sig åt distansstudier, däribland MOOCs. Därför tror jag att den stora omvälvningen som MOOC erbjuder lärosätena är att gränserna mellan campus och distans suddas ut. Det sannolika är att stora grupper av studenter kommer att kombinera campusstudier med ”campusbaserad distansutbildning” från helt andra lärosäten. Campus kan erbjuda en värdefull fysisk och social infrastruktur samtidigt som stoffet som utbildningen vävs av hämtas från olika håll i världen. På samma sätt kommer studenter att kräva att distansutbildningens teknik vävs in i den rena campusutbildningen.

Den bästa examensordningen, den sämsta finansieringen

Lärosätenas trumfkort är deras monopol på examina. Någon gång måste en students kunskaper, färdigheter, förhållningssätt, et.c. värderas och bedömas. Ett oöverskådligt paket av kurser från olika lärosäten, tillsammans med färdigheter inskaffade på annat sätt, är inte så attraktivt att visa upp helt obehandlat. Där kommer examen in. Två saker gör Sverige särskilt väl rustat för att möta detta. Det ena är Bolognaprocessen som har satt fokus på utbildningens mål snarare än utbildningens innehåll. Det andra är våra kursbaserade examina, våra ”smörgåsbordsexamina”. Det finns en stor beredskap i Sverige för att hantera komplicerade tillgodoräknanden och utfärda examina utan att ta vägen genom en fastställd studiegång. Det är en styrka som vi ska ta till vara på.

Finansieringssystemet med helårsstudenter och helårsprestationer är däremot sällsynt opraktiskt för MOOCs och ”campusbaserad distansutbildning”. Det finns inga incitament i systemet för att släppa studenter fria att ta kurser på andra håll, och det finns ingenting som uppmuntrar att göra utbildningen fritt tillgänglig. Här behövs något radikalt nytänkande. Även om man inte kullkastar hela systemet så bör regeringen ge möjlighet att ge utbildning på nya sätt i projekt.

MOOC har inte en färdig form

MOOC är faktiskt ganska nytt. Det finns inget som säger att den form som de amerikanska universiteten har utvecklat är den sanna och slutgiltiga. Därför ska vi vara ödmjuka, men nyfikna. Om MOOC-revolutionen kommer så kan vi inte stå handfallna, men vi kan inte heller ha låst in oss i en enda form. Dessutom en form som vi vet har olösta problem med tillgodoräknanden, betyg, examination, finansiering och mycket annat.

Jag är glad att Lunds universitet nu jobbar med detta. Lund, vars största styrka är sitt campus.

Annonser
Taggat: