Examenskonstanten

Posted on 23 januari 2013

1


Igår skrev jag om Svenskt Näringslivs förslag/utspel om ett nytt resurstilldelningssystem till högskolan. Efter att ha sett en del reaktioner på förslaget vill jag plocka upp en viktig poäng som Sveriges universitetslärarförbund (SULF) tog upp i sin kommentar. Så här skriver man om förslaget att tilldela medel baserat på examina (utdrag):

Examenspengen är tänkt att ge ett högre prestationsbaserat anslag ju längre fram i utbildningen kursen ligger, och dessutom en extra ersättning vid avläggandet av examen. Det gynnar de lärosäten som studenter gärna tar examen vid även om de gjort huvuddelen av studierna någon annanstans, och ger dessutom svenska lärosäten minskat incitament att uppmuntra studenter att studera utomlands.

Examina har en udda roll i svensk högre utbildning jämfört med många andra länder. Vi har ingen samlad examination vid en utbildnings slut (typ examensprov). Vi examinerar inte examina, vi examinerar bara kurser. En svensk examen är varken mer eller mindre än en samling kurser som lärosätet ger garantier för att de tillsammans uppfyller ett antal kriterier och mål som ges av examensordningen.

Det finns fördelar och nackdelar med att ha smörgåsbordsexamina. En fördel är att en student har stor frihet att plocka ihop kurser från många olika lärosäten och från många olika tider i livet till en samlad utbildning. Vårt kursbaserade system har varit viktigt för studenternas livslångt lärande; det är lätt att återvända till högskolan. En nackdel är att två identiska utfärdade examina från ett och samma lärosäte kan vara väldigt olika i innehåll och genomförande. Med gällande regler så ska en examen utfärdas av det lärosäte där den senaste kursen examinerades. Det betyder att en examen från t.ex. Högskolan i Halmstad kan innehålla bara en enda kurs från Halmstad. Resten av kurserna kan vara tagna vid Umeå universitet,  Sorbonne eller Konstfack.

Det får konsekvenser när man ska använda examina som resurstilldelningsinstrument. Det finns inga garantier att tio utfärdarde examina vid ett lärosäte innebär att lärosätet har utbildat dessa tio studenter. Det enda det garanterar är att lärosätet har examensrätt för utbildningen.

Samma problem finns i kvalitetsutvärderingssystemet. Jag är helt för att systemet, i den mån det ska utvärdera utbildning på ”programnivå”, har fokus på examina och vägen dit. Det gynnar det som man kallar ”constructive alignment”, alltså att det finns en röd tråd i utbildningen. Problemet när man bedömmer ett lärosätes kvalitet baserat på examensarbeten, som idag, är att examensarbetet kan vara den enda kurs studenten läser på det aktuella lärosätet. Kvalitetssäkringssystemet bygger på premissen att studenten stannar på ett och samma lärosäte hela utbildningen.

Det lär vara en minskande andel av studenterna som sitter på ett och samma campus i fem år utan att ta kurser någon annanstans. Vi vill att studenter ska åka på utbyten. Distansutbildningar blir bättre och mer lättillgängliga för varje år. Mer och mer utbildning finns online. Det är en växande grupp studenter som läser hela utbildningar på distans, ofta med kurser från många håll och kanter. Som en entusiastisk studievägledare introducerade Bolognaprocessens utmaningar för mig 2007: ”Studenterna kommer från hela världen, från hitan och ditan och från Skövde.”

Därför är examina viktiga! Examen är studentens möjlighet att göra en kurshop till en utbildning, en helhet. Jag tror att examina kommer att bli viktigare i Sverige. Det är den garant du kan få för att utbildningen håller ihop. Vi ska vara glada att vi har en examensstruktur som är rustad för dessa möjligheter, samtidigt som vi ska inse begränsningarna i att använda examina som analys- och resursverktyg.

Annonser