Att fusionera med Lunds universitet

Posted on 7 december 2012

2


Rektor Per Eriksson och prorektor Eva Wiberg har gått ut på Sydsvenskans debattsida och sträckt ut en hand till fördjupat samarbete med andra lärosäten i södra Sverige. Tongångarna är försiktiga, vilket är helt rimligt när inviten kommer från den största elefanten, men måste ändå tolkas som att (ledningen för) Lunds universitet kan tänka sig framtida fusioner mellan Lunds universitet och någon annan högskola i Skåne. Inviten är förstås främst riktad till Högskolan Kristianstad, som just nu utreder sin framtid. För Kristianstad finns lite olika alternativ vart man ska vända sig, eftersom man har tre lärosäten några stenkast bort: Lunds universitet, Linnéuniversitetet och Blekinge tekniska högskola. Rektor i Kristianstad har tidigare haft en preferens för Lund, och redan idag har man en gemensam lärarutbildning.

Fusioner är på den politiska agendan. Utbildningsministern skrev för ett år sedan om att högskolorna borde slås samman med de ”starka forskningsuniversiteten” (se tidigare inlägg om detta). Högskolan på Gotland har hörsammat detta och går samman med Uppsala universitet under sommaren 2013. De konstnärliga högkolorna i Stockholm har skapat en egen lösning som innebär delvis sammangående. I praktiken understryks den politiska viljan dels genom direkta stöd till fusionerande lärosäten, dels genom en indirekt omfördelning av resurser från de små till de stora.

Det är lätt att förstå hur Högskolan Kristianstad ser fusion som en krass möjlighet att anpassa sig till den rådande politiken. Det är svårare att förstå vad Lunds universitet har att vinna på detta. P-O Rehnquist skriver klokt om problemen med fusioner, och jag håller med honom. Lunds universitet är utan tvekan en vinnare just nu. Verksamheten växer kollossalt när mer forskningsresurser kommer till (de senaste fem åren har personalstyrkan på LU ökat med motsvarande två hela Högskolan Kristianstad). MAX IV och ESS ger ett stort internationellt intresse. Utbildningsanslagen minskar visserligen, men absolut inte mer än på andra ställen i landet. Onekligen klarar sig Lunds universitet ganska bra på egen hand.

Att ge sig in i fusionsförhandlingar med en liten högskola betyder att två radikalt olika organisationskulturer möts. Det såg man inte minst när den gemensamma lärarutbildningen skulle startas. Det är inte bara att storleken är så olika. De mindre högskolorna har tagit på sig ett helt annat uppdrag i samhället (ibland också kallat ”högskolelandskapet”). Jag menar att de nya yngre högskolorna fyller en enormt viktig roll som uppstickare och förnyare i landskapet. Jag vill se att de har förutsättningar att utvecklas på sina egna villkor. I en scenario där Högskolan Kristianstad fusioneras med Lunds universitet kommer högskolans verksamhet att graderas efter det gamla universitetets måttstock. Det är inte rättvist, och det leder fel.

Nu vill jag inte alls stänga dörren för djupa samarbeten mellan lärosäten i regionen. Tvärtom, jag tror att man kan få ut mycket dynamik ur samarbeten mellan självständiga högkolor och universitetet, där båda få vara med utifrån sina förutsättningar. Det ska inte kräva sammanslagningar. Alla är trots allt ännu statliga myndigheter. Och det har ju framhållits i högskolestiftelsedebatten att en fördel med att vara myndighet är att det är lätt att samarbeta.

Sedan finns det faktiskt en regional aktör som Lunds universitet kan prata med på lika villkor – Köpenhamns universitet. Två stora, gamla och omfattande universitet med liknande struktur, problem och möjligheter. Ska man nu absolut ha en sammanslagning så går min röst dit.

(Inlägget har korrigerats avseende när UU och HGo går samman.)

Uppdatering 2012-12-17:

Sydsvenskan följer idag upp debattartikeln genom att fråga företrädare för de sydsvenska lärosätena vad de anser om fusionering. Tyvärr finns inte hela artikeln på nätet. Lärosätenas svar har inte kommit med. Sydsvenskans slutsats är att förslaget får kalla handen. Jag tycker snarare att svaren bekräftar min bild av läget. LU får tre mycket kalla händer, från Blekinge, Malmö och SLU. Annat var inte att vänta. Kristianstads hand är på sin höjd sval, kanske ljummen, vilket beror på att de utreder frågan. Ett sammangående mellan Kristianstad och Lund inte är otänktbart. Både LU och Kristianstad har lagt några kort på bordet och därmed kan diskussionen gå vidare.

Högskolan Kristianstad har nu också valt en ny rektor, Sanimir Resic. Det är inte obetydligt att han kommer direkt från Lunds universitet.

Annonser