En effektiv utbildning

Posted on 31 juli 2012

1


Det här inlägget kommer att handla om effektivitet. Jag skriver om effektivitet eftersom jag tror att det är ett meningslöst begrepp  i högre utbildning, åtminstone om man ska diskutera det i ekonomiska termer. Men man gör det ändå. Det sker massor med arbete för att mäta och redovisa lärosätens effektivitet. Varför? Jo, därför att regeringen har bett om det.

Jag har försökt ignorera effektivitet. Jag tycker att det är mycket mer givande att tala om kvalitet. Men det finns en störande trend som smyger sig in på lärosätena via den ekonomiska redovisningen. Och i regleringsbrevet för Högskoleverket står det nu att man ska ”utveckla ändamålsenliga metoder för att mäta effektivitets- och produktivitetsutvecklingen i högskoleverksamheten som beskriver en så stor del av sektorns uppdrag som möjligt”. Och då tvingas vi fundera över vad en effektiv och produktiv högre utbildning är.

Effektivitet betyder i det här fallet att ett lärosäte ska producera mycket till en låg kostnad. Man mäter det genom ”kostnad per prestation”. För ett lärosäte, liksom för alla andra myndigheter, betyder prestation ”volymen” av ”produkter och tjänster som kommer ut från verksamheten”, allt enligt Ekonomistyrningsverkets riktlinjer. För högre utbildning får man anta att ”volymen” av ”produkterna” är antalet studenter som man utbildar. Att göra verksamheten effektiv innebär således att man utbildar studenter till låg kostnad. (Redan här kan man se vissa problem i systemet, men det kommer mer.)

Statliga lärosäten ska, enligt högskolelagen, göra något mycket specifikt med sina pengar:

Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås […] De tillgängliga resurserna skall utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Okej. Lärosätet ska alltså bedriva verksamhet genom att använda alla tilldelade medel för att skapa högsta möjliga kvalitet.

Nu jobbar Sveriges lärosäten på ackord. Beställaren, staten, betalar en summa pengar för varje helårsstudent som lärosätet utbildar. Det betyder att kostnaden per prestation är en exakt avspegling av prislappen – hur mycket staten betalar per student. Och (det mest absurda): Kostnaden per prestation kan bara minska om prislappen minskar. Ett lärosäte blir effektivare på högre utbildning om och endast om staten minskar tilldelningen! 

Staten har också gjort sitt bästa för att öka lärosätenas effektivitet. En nyligen släppt rapport av Ann Fritzell på Sveriges universitetslärarförbund (SULF) visar att högskolan har dränerats på resurser i flera decennier. Det stora boven i dramat är det som kallas ”produktivitetskravet”. För varje år ser staten till att inte fullt ut kompensera lärosätena för ökade priser och löner. Resultatet är naturligtvis att utbildningen får mindre resurser. Kvaliteten går ner. Men effektiviteten ökar!

Samtidigt har vi fått ett kvalitetsutvärderingssystem som mäter utbildningens resultat. Eller om man så vill, kvaliteten på ”produkterna som kommer ut från verksamheten”. Eftersom bra utvärderingar ger mer pengar som måste omsättas så ger hög kvalitet på produkterna sämre effektivitet.

Kan någon finna en mening i det här sättet att tänka? Ja, om du tänker starta ett privat universitet, driva högre utbildning som affärsverksamhet, pressa kostnader och ta ut vinst. Då har du allt att vinna på att staten resonerar kring effektivitet så här. I annat fall bör vi prata kvalitet istället.

Annonser
Posted in: Okategoriserade