En svensk braindrain?

Posted on 21 juli 2012

1


I P3 Nyheter för några dagar sedan kunde man höra att många svenska studenter kan tänka sig att jobba utomlands efter examen. Från Linköpings universitet, som verkar ha beställt undersökningen, säger man att Sverige därför riskerar att tappa toppkompetens. Jag har väldigt svårt att se problemet som LiU tycks se.

Att svenska studenter vill söka sig utomlands är en bra utveckling. Och inte alls konstig. Vi har EU som predikar fri rörlighet för allt och alla. Vi har byggt om hela vårt utbildningssystem efter Bolognaprocessen, just för att kunna öka rörligheten mellan länder. Detta är verkligen inte på en skala som gör att vi kan tala om braindrain från Sverige. Dessutom tycks många studenter komma tillbaka till Sverige efter några år, många erfarenheter rikare.

På samma sätt som ”utlandet” attraherar svensk arbetskraft bör ju Sverige kunna attrahera utländsk arbetskraft. Här finns det  problem att lösa. En obegriplighet är att Sverige inte ger arbetsvisum åt utomeuropeiska doktorander, trots att de ofta är anställda på ett universitet (d.v.s. av staten). Utexaminerade doktorer är det främsta svenskt utbildningsväsende ”producerar”. Verklig spetskompetens, betalat med svenska skattemedel. Och vi utvisar dem. Det är klart att alla doktorer ska få söka jobb i vilket land som helst. Men vi behöver ju inte aktivt försvåra för de som vi har utbildat och som vill stanna i landet.

Det är lite otidsenligt att se utbildningspolitiken som en rent nationell angelägenhet. Man titta på Danmark. Jag är mycket fascinerad, ganska imponerad, och samtidigt ganska skrämd av dansk utbildningspolitik. Å ena sidan är den expansiv. Nuvarande regering har ett 60-procentsmål för högre utbildning. Så många i en ungdomsgeneration ska ha högre utbildning. Ett folketingsbeslut från förra månaden slår också fast att 25 % ska ha motsvarande masterutbildning. Danmark fortsätter också att ha världens mest generösa studiemedelssystem, och gratis utbildning för alla danskar. Samtidigt är det mycket mycket protektionism i politiken. Förra året kom ett förslag om en ”kandidatpant”. I korthet gick det ut på att den som hade fått gratis dansk utbildning och sedan flyttade utomlands skulle få betala tillbaka till danska staten. Naturligtvis var det emot EU-rätten och fick överges. Studieavgifter har införts för utomeuropeiska studenter. Ett system med studieavgifter för inomeuropeiska studenter på enstaka kurser har också införts. Och det råder numera ett absolut krav på balans i alla utbytesavtal. Ska en utländsk student tas emot så ska också en dansk student åka. Allt för att danska skattepengar och danska medborgare ska stanna i Danmark. Danmarks hårda asyl och arbetstillståndsregler är också väl kända, och slår även mot högutbildade studenter och andra arbetssökande.

Kan vi hoppas att svensk utbildningspolitik står emot den värsta protektionismen?

Annonser
Posted in: Forskning, Utbildning