SUHF kan hjälpa till att säkra kårernas oberoende

Posted on 3 juli 2012

1


Idag släpper Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) en rapport om effekterna av kårobligatoriets avskaffande, två år efter att det skedde. Idag har man också hållit ett seminarium om frågan tillsammans med SFS som ledde till flitigt twittrande på #SFSutb.

Jag är själv (tyvärr) inte på plats i Almedalen, så jag kan bara läsa rapporten och tolka seminariet från Twitter. Det viktigaste frågan är studentkårernas oberoende finansiering. När kårobligatoriet avskaffades sköt staten in ett bidrag för att täcka grundläggande kostnader för studentinflytande. Kårerna och lärosätena var överens om att bidraget var för lågt för att täcka kostnaderna. Därför valde de flesta lärosäten att skjuta till extra pengar. Detta verifieras av rapporten. Lösningen har det problemet att kårerna tycker att deras oberoende är i fara när de tar emot pengar av lärosätet; lärosätet tycker att det är svårt att prioritera mellan att ge kårstöd och att satsa pengarna på utbildningen direkt.

Det finns idag inga signaler från utbildningsdepartementet att den direkta statliga finansieringen kommer att öka. Därför är det troligt att kårerna under överskådlig tid kommer att vara beroende av att få del av lärosätenas anslagsmedel. Samtidigt är lärosäten och kårer överens om att systemet är farligt och måste ses över.

–       Studentinflytandet är avgörande för utbildningskvaliteten. Det behövs ett finansieringssätt som skapar likvärdighet mellan kårerna och som är bra för den långsiktiga relationen mellan lärosätena och studentkårerna. Systemet måste ses över för att garantera ett hållbart studentinflytande, säger SUHF:s ordförande Pam Fredman.

–         Studentkårerna har ett lagstadgat uppdrag att granska och utveckla kvaliteten i utbildningen. Idag får kårerna för lite medel för att fullgott kunna genomföra det uppdraget. Dessutom utgörs en stor del av finansieringen av pengar från lärosätena, vilket är problematiskt för man biter ju inte gärna den hand som föder en, säger SFS ordförande Erik Arroy.

Jag tror inte att lösningen på det problem som Pam Fredman nämner är att låta utbildningsdepartementet helt diktera villkoren för finansieringen för kårerna. En förhandling med utbildningsdepartementet är trots allt också en förhandling, och det kan vara en mycket nyckfull förhandlingspart. Dagens rådande ordning, där lärosätesledningarna är förhandlingsparter, är kanske hotande för oberendet. Men det är också en betydligt kunnigare aktör. Och uppenbarligen också intresserad av ett fungerande studentinflytande om man ska tro rapporten. Den lokala förhandlingen gör också att man kan göra lokala överenskommelser om att kåren ska sköta viss verksamhet mot ersättning från lärosätet. Det är ofta en win-win och ska värnas.

Därför tror jag att SUHF själva borde vara en del i lösningen. Som representant för Sveriges alla lärosäten skulle SUHF kunna förhandla med kårerna/SFS om villkoren för det grundläggande kårstödet. Detta skulle kunna mynna ut i ett kårstödsavtal mellan SUHF och erkända studentkårer. Fördelarna är att förhandlingen inte blir beroende av lokalt gnissel mellan en kår och en lärosätesledning. Samtidigt behåller kårerna en motpart som är genuint intresserad av verksamheten. Ett sådant centralt avtal skulle då kunna innebära att man sätter formerna för kårstödet, och att lärosätena blir bundna att betala ut kårstöd enligt centralt avtal.

Kvar finns också möjligheten att göra lokala tillägg. Lärosäten som känner ett behov kan fortsätta stödja kårlokaler, bostadsförmedlingar, nollning och mycket annat. Allt efter lokal diskussion. Det är inte en lösning på alla kårobligatoriets avskaffandes problem. Men jag tror att SUHF, SFS och alla dess medlemmar skulle vinna på att diskutera det.

Annonser