En bättre rättighetslista för Lunds universitets studenter

Posted on 18 juni 2012

5


Det retar mig, än idag, att studenterna vid Lunds universitet inte har en fungerande rättighetslista. Hur mycket studentkårerna än har försökt har det varit omöjligt att få till en allmänt accepterad och bindande samling av regler och rättigheter. I tolv år har vi haft en rättighetslista, men några rättigheter har det aldrig varit. Riktlinjer utan bindande verkan. En papperstiger. Det är väldigt dumt, för egentligen finns det ingen opposition mot att behandla studenter rättssäkert. Det borde inte finnas någon konflikt mellan god pedagogik och rättssäkerhet. För att klara ut det låsta läget måste vi titta på nya lösningar. Det enklaste är att studenterna ger upp kravet på ”one size fits all”.

Vid Lunds universitet finns det ett dokument: ”Riktlinjer för relationen mellan Lunds universitet och universitetets studenter”, eller ”Rättighetslistan” i studentmun. En gång i tiden var det studentkårernas stolthet. Det var år 2000. Då fick studenterna universitetsstyrelsen att fastställa allmänna riktlinjer för hur universitetets institutioner skulle behandla sina studenter. Dokumentet innehöll principer för centrala studentnära frågor som examination, schemaläggning, betygssättning, likabehandling och mycket annat. Men riktigt bra blev det aldrig. Riktlinjer är riktlinjer och institutionerna kunde när som helst och utan förvarning gå emot rättighetslistan. 2008 och 2009 gjorde Lunds universitets studentkårer, jag var själv med på den tiden, ett mycket ambitiöst försök att modernisera rättighetslistan och få den bindande. Modernare blev den, och klart mycket bättre än listan från 2000, men bindande blev den inte. Blev det rättssäkrare på universitetet? Inte så mycket. ”Många kränker medvetet studenternas rättigheter”, rasade jag i Lundagård i slutet av 2009 (låt er inte luras av mitt väna yttre).

Det finns många goda skäl att ha regler och principer för utbildningen på lärosätena, utöver vad som står i högskolelag och högskoleförordning. De ska skydda studenterna från godtyckliga bedömningar. De ska säkerställa ett visst mått av studiesocialt stöd. De ska se till att universitetet ta hänsyn till grupper med särskilda behov. De ska också se till att det finns förutsägbarhet och likvärdighet mellan olika delar av universitetet.  När man försöker göra detta uppstår problem. Dels kan vissa regler upplevas som svåra att förstå meningen med. Dels kan reglerna upplevas som främmande för den verksamhet som ska genomföra dem.

Ett mycket vanligt argument mot bindande studieregler är att det hindrar en god pedagogik. Det är ett viktigt argument och måste tas på stort allvar. Mitt favoritexempel är regeln i rättighetslistan att undervisning inte ska schemaläggas efter klockan 19 och att schema ska finnas en månad innan kursstart. Regeln finns till för att studenter som behöver regelbundna arbetstider, t.ex. föräldrar, ska kunna delta i studier. Men om man som jag har pluggat astronomi inser man att det finns ett uppenbart behov av att schemalägga viss undervisning på natten, och dessutom när det är stjärnklart. Det är helt omöjligt att uppfylla rättighetslistan om vi ska ha praktisk observationsundervisning, och ingen kan väl ifrågasätta att det är pedagogiskt motiverat. Jag menar att den typen av regelbrott måste tolereras. Det finns andra exempel. Kursutvärderingar i ”ett-till-ett-undervisning” till exempel – vanligt vid konstnärlig fakultet. Krav på anonyma tentor blir också meningslöst om examinationen är praktisk eller muntlig. Att handledning ska ske på avtalad tid kan ha mindre betydelse om man som exjobbare är placerad på en forskningsavdelning. Vår utmaning är att se till att dessa motiverade regelbrott sker under ordnade former och att de är kända på förhand. Vi behöver ett regelverk som ser till att den stora majoritet av kurser som behöver bindande regler ska få bindande regler. Vi behöver också se till att den som har väl motiverade skäl att bryta mot reglerna kan göra det under ordnade former.

Jag tycker att Lunds universitet ska skaffa en bindande opt-out-rättighetslista – en uppsättning regler som gäller om inget annat beslutas. Jag menar att universitetet borde göra regelverket bindande samtidigt som man garanterar att fakulteterna kan besluta att frångå reglerna om det behövs. Det viktiga är att sådana beslut är aktiva. Den som vill frångå en specifik regel ska besluta detta, antingen genom ett fakultetsövergripande undantag som fattas i fakultetsstyrelse/motsvarande, eller som en kursspecifik regel som förs in i kursplanen. Detta ska garantera att beslutet blir diskuterat och övervägt, i ett sammanhang där även studenter kan delta i besluten. Att tillåta väl motiverade undantag är många gånger bättre än att leva med en papperstiger som en institution kan bryta emot utan konsekvenser och utan att ens informera om detta på förhand.

När vi har bindande regler på plats så kommer vi att behöva en tillsyn. Jag har länge varit anhängare av Göteborgs universitets studieregelskommitté – ett organ som kan ta emot klagomål, höra inblandade och tolka reglerna. Detta tror jag på eftersom jag tror på att diskutera regelverken. Det finns få absoluta och statiska sanningar i en rättighetslista. Även till synes självförklarande principer (”betyg ska meddelas inom 15 dagar”) kan behöva slipas och definieras (betyget ska också vara inrapporterat till Ladok, annars kan man inte begära ut examen). För i sista änden tror jag på att studenterna är medarbetare i utbildningen. Om vi sätter upp ett regelverk tillsammans kan vi garantera både rättssäkerhet och pedagogisk förnyelse.

Annonser