Uppsalaavgifter

Posted on 24 maj 2012

0


Vid teologiska fakulteten i Uppsala finns det ett masterprogram som tar ut studieavgifter av svenska studenter, skriver Ergo. Är detta möjligt?! Man kunde ju tro att det finns ett solklart förbud för statliga lärosäten att ta ut avgifter från studenter som är medborgare i EU/EES. Två studenter på Uppsala universitet har i alla fall anmält universitetet till Högskoleverket som har inlett ett tillsynsärende. Av artikeln i Ergo framgår att Uppsala universitet tycker att det är olyckligt att de måste ta ut studieavgifter för alla studenter oavsett nationalitet, men att de inte tycker att de gör fel. Har Uppsala alltså hittat ett kryphål i högskolelagen?

Jag har tittat på Uppsala universitets yttrande till Högskoleverket.  Det är sannerligen ett snårligt upplägg. Kruxet här är att det inte är Uppsala universitet som tar ut studieavgifterna. UU är medlemmar i ett internationellt konsortium som ger masterprogrammet på flera orter i flera länder. Masterprogrammet är en del av Erasmus Mundus-programmet. Tydligen ställer detta till problem för finansieringen. Studenterna ansöker om antagning direkt till konsortiet och betalar studieavgift dit. Det gäller även den som är svensk och vill bedriva sin utbildning i Uppsala. Strukturen är så snårig med internationella organisationer, Erasmusprogram, regeringsbeslut och annat att jag absolut inte kan bedömma om UU har gjort formellt fel. Det får de slipade juristerna på HSV komma fram till. Jag hoppas däremot innerligt att de kommer fram till att detta är fel! Uppsala rör sig i högskolejuridikens tassemarker. Vi vill inte se mer av den inslagna vägen.

Högskolelagen är egentligen befriande tydlig på den här punkten:

Utbildningen [vid statliga högskolor, min anm.] ska vara avgiftsfri för studenter som är medborgare i
1. en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. Schweiz. (4 kap. 4 § HL)

I propositionen som införde denna lagparagraf 2009 skriver regeringen:

Det finns enligt regeringen starka skäl för att genom skattemedel finansiera högre utbildning så att den är avgiftsfri för den enskilde. […] Regeringen anser därför att statliga högskolestudier även fortsättningsvis ska vara avgiftsfria för svenska medborgare. Principen om avgiftsfrihet har en lång tradition och är väl förankrad i Sverige. En lagreglering skulle understryka den vikt regering och riksdag lägger vid avgiftsfriheten och markera att regeringen inte ser införandet av studieavgifter för tredjelandsstudenter som ett steg i riktningen mot en mer allmän tillämpning av studieavgifter i högskolan.

Jag har tidigare skrivit om det lutande planet i studieavgiftsfrågan. Har nu Uppsala universitet hällt mer såpa i backen? Kanske, men säkert inte medvetet. Risken är snarare att Uppsalas mycket vällovliga internationaliseringssträvanden ställer till det för dem själva.

Vi ska nog förvänta oss att det här typen av internationella samarbeten kommer att fortsätta. I en globaliserad utbildningsvärld kommer studenter att röra sig över gränserna, universitet kommer att etablera sig i flera länder och samarbetsutbildningar blir vanligare. Den svenska principen om avgiftsfri utbildning kommer under tiden att få fler törnar.

Vi som sitter i högskoleledningar eller driver utbildningar kan ju grotta ner oss i teknikaliteter och juridiska konstruktioner. Gör man det kanske man kan argumentera i stil med att den svensk som söker masterprogrammet i Uppsala egentligen har sökt ett masterprogram i Belgien, men är utbytesstudent i Uppsala. Det är tekniskt möjligt, kanske t.o.m. juridiskt hållbart. Men vad spelar det för roll för studenten? Ingen alls! Karin Nordlund, ordförande för Uppsala studentkår, pekar just på detta i Ergo. Vem bryr sig om man ansöker till Uppsala universitet eller till ett konsortium, utbildningen är den samma.

Därför måste vi faktiskt vara principfasta. Vi ska inte utnyttja juridiska kryphål, vi ska täppa till dem. Vi ska inte vandra i avgiftsjuridikens gråzoner. Det betyder att hålla stenhårt på två rättviseaspekter:

  1. Ingen EU/EES-student ska behöva köpa sin högskoleutbildning i Sverige.
  2. Ingen EU/EES-student ska kunna köpa sin högskoleutbildning i Sverige.

Det andra är minst lika viktigt som det första. Avgiftsfriheten är bara relevant om man inte kan köpa sig in i högskolan.

Annonser
Posted in: Utbildning