Jan Björklund stakar ut Europas riktning – Europa följer inte efter

Posted on 8 maj 2012

2


Idag hölls interpellationsdebatt i riksdagen mellan Ibrahim Baylan (S) och utbildningsminster Jan Björklund (FP) om det svenska kvalitetssäkringssystemet. Flera saker som Jan Björklund sa i debatten gör att jag måste fortsätta på det blogginlägg som jag skrev igår om kvalitetssäkringen och Europa.

Jag har undrat vem det är som tycker att det svenska kvalitetsutvärderingssystemet är bra. Såväl Jan Björklund, Peter Honeth och Lars Haikola har sagt eller antytt att det finns ett stort europeiskt intresse för det system som Sverige nu har sjösatt. Jag har varit förvånad, för det är inte alls den bild jag har haft. I dagens debatt säger Jan Björklund att flera länder i Västeuropa är på väg åt samma håll som Sverige. Han säger också att Nederländerna är mycket intresserade, samt att EU-kommissionen (ett ord som används fyrfaldigt och med stor emfas) skriver i ett yttrande att alla länder borde följa Sverige. Åhå, tänker jag, det är alltså Nederländerna och EU-kommissionen!

Jag var i Nederländerna i höstas tillsammans med SUHF expertgrupp för kvalitetsfrågor. Vi träffade dels den nederländska rektorskonferensen (motsvarande SUHF) samt den nederländska och flanderska ackrediteringsorganisationen (NVAO). Vi var där för att specifikt titta på deras kvalitetssystem. De bytte nämligen system så sent som 2011. Det system som de nyligen har infört är långt ifrån vad Sveriges. Det nederländska systemet innehåller kvalitetsarbetsgranskning som en bärande komponent, tillsammans med programutvärderingar. Finessen med det  är att en godkänd kvalitetsarbetsgranskning berättigar till lindrigare programutvärderingar. Det lärosäte som kan visa att man har ett välfungerande kvalitetsarbete får alltså en högre grad av förtroende från ackrediteringsorganisation och stat. När programutvärderingarna blir mindre blir också kostnaden och arbetsbördan mindre, resurser som kan läggas på ett välfungerande internt kvalitetsarbete. Det är ett explicit kvalitetsfrämjande system, långt ifrån den svenska modellen, och det var i grunden uppskattat av lärosäten och granskare. Våra möten med lärosäten och granskare gav inga indikationer på att detta skulle skrotas så snart. Visserligen har Sverige visat att kvalitetssäkringssystem kan ändras i en handvändning, men vi kan väl hoppas att Nederländerna ska slippa det.

EU-kommissionen sedan: Jag har försökt hitta det yttrande som Jan Björklund refererar till i debatten. Tyvärr var han inte så specifik vilket yttrande som avsågs. (se uppdateringen nedan) Under tiden kan man fundera på vad EU-kommissionen har med saken att göra. Särskilt som Björklund nu uttalade dess namn med sådant eftertryck hela fyra gånger. I själva verket är ju kommissionen mer utav groupies till European Higher Education Area (EHEA) än policysättare. EHEA är över huvud taget inget EU-projekt. Kommissionen har ingen formell makt över kvalitetssäkringsprocesserna, eftersom ministermötena står över kommissionen. Däremot sitter de på pengar, och de finansierar många aktiviteter som har med kvalitetssäkring att göra. Och de har definitivt en agenda. Med jämna mellanrum, ungefär vart tredje år, publicerar man ett eget policydokument om kvalitetssäkring. Det senaste är från 2009. Finns det något där som antyder att EU vill ha ett svensk modell av kvalitetssäkringssystem? Nej, det gör det inte. Man förespeglar en revidering av ESG, men trycker främst på att ESG borde innehålla mer av europagemensamma strävanden, främst användbarhet/anställningsbarhet och mobilitet, och transparens. Därmed inte sagt att EU kan ha en annan politik nu. Det är t.o.m. troligt att kommissionen har en annan uppfattning nu än förr. De signaler man ibland får är att kommissionen har tröttnat på kvalitetssäkring över huvudtaget. Transparens är det nya modeordet. Vad det betyder är inte helt klart. Andra aktörer i Europa – lärosäten, studenter och agencies – har absolut inte tröttnat på kvalitetssäkring. I EUA, EURASHE, ESU och ENQA:s rapport från MAP-ESG-projektet framhålls snarare kvalitetssäkring som en av de verkligt framgångsrika aspekterna av Bologna. Därför finns det goda skäl att hålla ett öga på EU-kommissionen. Jan Björklund kan ha helt rätt. Tänk om EU går i bräschen för ett svenskt kvalitetssäkringssystem över hela Europa. Om man, som jag, tycker att det svenska kvalitetssäkringssystemet är djupt dysfuktionellt och absolut inte vill sända det på export; då finns det goda skäl att bevaka Jan Björklunds och EU:s eventuella gemensamma intressen i det här.

Är då Västeuropa på väg åt samma håll som Sverige? Jag har redan nämnt Nederländerna, som enligt min bedömning är på väg åt ett helt annat håll. I dokumentationen inför ministermötet i Bukarest nyligen finns en mycket intressant artikel från Achim Hopbach, ordförande för ENQA, med titeln ”External Quality Assurance Between European Consensus and National Agendas” (artikeln finns bakom betalvägg). I avsnittet ”About Audit-Drifts and Quality Assurance Pendula” skriver Hopbach:

[O]ne could have expected a drift towards audit-like approaches which focus on internal quality assurance systems and take evidence of their effectiveness as a proxy for high quality of programmes and/or institutions. […] In many presentations throughout the years 2006–2009, the author also expected a trend towards quality audits to come. Indeed, two eminent examples could give evidence for such a trend. Germany and The Netherlands recently introduced institutional audit-like processes into the national quality assurance and accreditation systems. […] At the same time, however, examples for the opposite direction of development can be named. The most important one is, without doubt, the UK where a debate recently started about focusing more on academic standards than on the internal quality assurance mechanisms as done in the institutional audits conducted by QAA; a white paper issued by the responsible ministry might even set programme accreditation on the agenda. The same counts for Sweden. […] Hence, in a situation of continuous development of external quality assurance systems at national level, a trend towards audit is not clearly visible. On the other hand it’s questionable to presume that a (conflicting) trend towards closer inspection of quality standards is emerging.

Jag vågar använda Hopbach som en europeisk auktoritet här eftersom Björklund har åberopat den svenske motsvarigheten Lars Haikola som sin källa. Vad Hopbach säger är att det tycks inte alls finnas någon entydig trend, vare sig mot ”audit-system” (mer utvecklingsorienterade) eller mot kontrollerande system. Den spikraka trend som Björklund pekar ut i sitt anförande finns rätt och slätt inte. Och den finns absolut inte i Nederländerna. I relation till de allmänt accepterade ESG, som föreskriver en utvecklingsinriktning på kvalitetssystemen, är det svårt att se att den allmänna riktningen på något sätt skulle vara mot mer kontroll inom EHEA.

I anslutning till detta kan man konstatera att ESG ska revideras, vilket jag skrev om igår. Hur mycket ska de revideras? Ja, man kan inte vara tvärsäker. Jan Björklund är dock tvärsäker. Han säger att utbildningsministrarna har skrivit under på att ESG ska ändras, och han säger det med sådan emfas att man tror att ministrarna hatar ESG. Jag tror inte att det är så. EUA, EURASHE, ESU och ENQA, som nu har fått uppdraget att föreslå reviderade ESG, har undersökt attityderna till ESG i sina verksamheter. Signalerna är positiva. Flera länder har därtill lagstiftat om ESG.

Avslutningsvis: Jan Björklund tycks ha en väldigt svartvit syn på kvalitetssäkring. Antingen så tittar man enbart på processer och förutsättningar – det förslaget vill han kasta i papperskorgen  – eller så tittar man bara på studenternas resultat. Det är ju inte så enkelt. Det ratade förslaget från HSV, SUHF och SFS –  som Ibrahim Baylan tog upp idag – innehöll ju till största delen resultatvariabler, men inte bara. Det systemet stödjer jag fortfarande, liksom jag gjorde 2010. Det är rimligt att använda läranderesultat som en variabel i kvalitetssäkring. Man måste ju inte återgå till det gamla havererade HSV-systemet som bara innehöll processer och förutsättningar. Det systemet havererade på goda grunder. Men har man bilden att det bara finns två system, då förstår jag att det är lockande att klamra fast vid det vi nu har.

Läs även: Anders Söderholm (rektor Miun)

Uppdatering, 2012-05-15:

Jag har fått svar från utbildningsdepartementet. Jag bad i förra veckan att få ta del av en handling som refererades i interpellationsdebatten. Så här sa utbildningsminster Jan Björklund:

Den här diskussionen pågår i hela Europa, åtminstone i vartenda land i Västeuropa. Flera länder är på väg åt samma håll som Sverige. Nederländerna är mycket intresserat av vårt system. EU-kommissionen skriver nu i sitt yttrande att man måste gå åt detta håll och utvärdera resultat i stället för process. Det tycker jag är ett modernt sätt att se på det.

Jag bad om att få yttrandet. Idag fick jag svar från departementet. Utdrag ur svaret:

Någon allmän handling som motsvarar din begäran förvaras inte hos Utbildningsdepartementet. […] Utbildningsministerns utttalanden i interpellationsdebatten den 8 maj 2012 syftar på hur EU-kommissionen uttryckt en generel efterfrågan på mer fokus på resultat. Även i kommunikén från ministermötet i Bukarest ges det uttryck för en önskan om ökad koppling mellan lärandemål och kvalitetssäkring samt för att riktlinjerna för kvalitetssäkring bör revideras.

Det finns inget skrivet yttrande från EU-kommissionen om att man ska gå åt ett svenskt håll i kvalitetssäkringen. Därmed finns det ännu inte något bevis på att kommissionen faktiskt stödjer det svenska systemet.

Annonser