Den omöjliga ekvationen i kvalitetssäkringssystemet

Posted on 12 april 2012

1


Vi är på upploppet av den första omgången av det nya nationella kvalitetssäkringssystemet. Med början om ett par veckor kommer Högskoleverket att portionera ut sina rapporter, en del av dem förmodligen med ett ifrågasättande av examenstillståndet. Samtidigt med detta kom idag en reviderad version av Högskoleverkets system för kvalitetsutvärdering 2011-2014. Nytt är att HSV nu beskriver vad som ska hända när ett examenstillstånd blir ifrågasatt, något jag har väntat länge på.

I juni 2010 beslutade riksdagen om ett nytt kvalitetssäkringssystem. Kort därefter gav regeringen HSV i uppdrag att under mycket stor tidspress implementera riksdagens beslut. Sedan dess har HSV jobbat som skållade troll för att sjösätta systemet i tid. Min uppfattning är att det har varit ett närmast omöjligt uppdrag, och jag avundas dem inte. Vissa saker har fallit på plats allt eftersom. Det sista steget, uppföljningen av de som har fått ifrågasatt examensrätt, har därför inte har beskrivits förrän nu. Jag är väldigt glad att beskrivningen har kommit. Mekanismen blottar nämligen en av de verkligt stora luckorna i det nationella kvalitetssäkringssystemet – möjligheten till en relevant uppföljning.

I regeringens proposition står (mina markeringar):

Utbildning som leder till examina på grundnivå och avancerad nivå bör utvärderas av Högskoleverket i fyraårscykler och främst avse bedömning av utbildningens resultat. […] Resultatbedömningen bör göras utifrån granskning av studenternas självständiga arbeten och universitetens och högskolornas självvärderingar av utbildningens resultat i kombination med sakkunnigas platsbesök vid lärosätena.

som ska läsas tillsammans med 1 kap. 14 § högskolelagen:

Om kraven inte är uppfyllda för en viss examen som ett universitet eller en högskola har tillstånd att utfärda […] ska Högskoleverket uppmana universitetet eller högskolan att inom viss tid avhjälpa bristerna. Finns bristerna helt eller till väsentlig del kvar sedan tiden för uppmaningen har gått ut, får Högskoleverket besluta att universitetet eller högskolan inte längre får utfärda en sådan examen som bristerna avser.

När HSV mäter utbildningens resultat granskar de självständiga arbeten upp till tre år tillbaka i tiden. Resultaten är alltså i viss mån historiska. De självständiga arbetena har tillkommit som kulmen på ett tre till fem år långt utbildningsprogram. Studentens prestation i det självständiga arbetet är alltså ett mått på utbildningens kvalitet upp till fem år innan det skrevs. Den kvaliteten är i sin tur ett resultat av ett kvalitetsarbete som har initierats någon gång innan utbildningen gavs. Det som mäts av ett självständigt arbete är alltså lärosätets kvalitetsarbete många år bakåt i tiden. Ett negativt betyg i HSVs granskning vittnar alltså om ett historiskt bristande kvalitetsarbete och säger mycket litet om läget för utbildningen idag. Det är en konsekvens av grundförutsättningarna i propositionen och ingenting HSV kan göra något åt.

Om man då får ett ifrågasatt examenstillstånd och ska ”avhjälpa bristerna” ska man ”inom ett år lämna in en analys av bristerna i utbildningen samt en redovisning av vilka åtgärder man vidtagit för att avhjälpa dem”. Nu finns det två möjligheter: Antingen insåg lärosätet redan för fem år sedan att utbildningen inte höll måttet och satte in åtgärder. I så fall är problemet redan löst och inget mer behöver göras. Eller så blir man helt tagen på sängen av kritiken, sätter in ett helt batteri med årgärder omedelbart och klarar uppföljningen. Då tar det kanske fem år innan dessa åtgärder ger resultat i form av bättre examensarbeten, och man hinner bli underkänd av en ny bedömargrupp fyra år efter den första. Detta är orimliga konsekvenser. I det första fallet får man olika resultat i två utvärderingar utan att ha gjort ett jota. I det andra fallet blir man underkänd trots sina ansträngningar.

HSV:s modell för uppföljning är naturligtvis den enda rimliga. Det går inte att skapa en likvärdig uppföljning när underlaget bara består av resultat, och vill man uppfylla högskolelagen så måste man givetvis göra så här. Men det är ett stort problem att regering och riksdag har valt ett kvalitetssäkringssystem som bara klarar att mäta historia.

Annonser
Posted in: Utbildning