Den tunnare linjen mellan ranking och kvalitetssäkring

Posted on 4 april 2012

0


På kort tid har vi sett resultaten från tre svenska rankingar – Urank, Svenskt näringslivs ranking Högskolekvalitet, samt tidningen Fokus högskoleranking. Det är tydligt att de svenska rankingarna blir fler för varje år. Fler aktörer vill säga sitt om kvaliteten i högre utbildning. När rankingar blir allt vanligare så undrar man ju: Hur påverkar de egentligen högskolorna, och hur påverkar de blivande studenter? Och vad är egentligen skillnaden mellan alla rankingar och det kvalitetssäkringsarbete som Högskoleverket (HSV) håller på med?

Högskoleverket (HSV) är en viktig institution i högre utbildning eftersom den ska garantera att alla examina på Sveriges alla lärosäten håller en acceptabel kvalitet. Den har statlig välsignelse och har av statsmakterna blivit utrustade med det kraftfullaste av vapen – ackrediteringsmakten. HSV:s kvalitetsutlåtanden har därför extraordinär betydelse för alla lärosäten. HSV:s kvalitetsdefinition blir norm.

De andra svenska rankingarna har inte extraordinär betydelse för lärosätena. I teorin kan man ignorera dem. I praktiken har de den betydelse som man vill ge dem. Lunds universitets rektor Per Eriksson uttryckte sig nyligen skämtsamt om rankingar att universitetet har ett vetenskapligt kritiskt förhållningssätt till dem, utom när det går bra. Det ligger mycket i det. Det betyder också att de som gör en stor affär av en bra placering i en rankinglista ger legitimitet till rankingen. Internt i högskolesektorn ser det oskyldigt ut, för vi vet att rankingar mest är kuriosa. Men utåt, för den blivande studenten; hur ska man kunna skilja på kuriosa och blodigt allvar? Det finns många yttre likheter mellan rankingarna och det HSV håller på med. De nuvarande program/examensutvärderingarna gör en indirekt ranking av program genom att sätta ett tregradigt betyg på dem. Där HSV förr granskade för att utveckla kvaliteten på utvecklingen ägnar man sig nu åt kvalitetskontroll, en lägesbeskrivning.

Om utvecklingen fortsätter, med allt mer sofistikerade rankingar och andra granskningar utanför HSVs paraply, inträffar så så småningom ögonblicket där rankingarna slutar att vara kuriosa och blir en högre stående livsform – ett kvalitetssäkringsinstrument. Läget där lärosäten låter mångfalden av rankare och granskare vara normgivande för det interna kvalitetsarbetet.

I den mångfalden av aktörer kan HSV:s betydelse bli mindre. Även om HSV har den yttersta makten över ackrediteringen så kan lärosäten välja att bara pliktskyldigt leva efter HSV:s dekret och all annan tid lyssna på någon annan. Vad betyder HSV då? Det kan bli ett vägval. Vi kan sluta upp bakom HSV och jobba för ett gemensamt system som driver fram bättre kvalitet. Eller så kan vi ta vår hand bort från HSV och låta dem arbeta i sektorns periferi.

Det finns många man kan lyssna på. Vissa säger det vi vill höra. Andra kanske säger det vi behöver höra.

Annonser