Är Jan Björklund odemokratisk? – styrning genom utsvältning

Posted on 12 februari 2012

2


I dagens Rapport i SVT får utbildningsminister Jan Björklund (FP) kritik för sitt sätt att styra landets statliga högskolor. I en undersökning som SVT har gjort svarar fyra av landets högskolor att de är kritiska mot Utbildningsdepartementets informella styrning. I spetsen för kritiken i inslaget står Sigbritt Karlsson, rektor för Högskolan i Skövde. Hennes kritik går ut på att departementet indirekt verkar för att svälta ut de mindre högskolorna genom att succesivt dra bort resurser från dem. Argumentet är kvalitetsbrister.

– Vår tradition i Sverige är ju att nästan allt som vi fattar beslut om föregås av en gedigen utredning och jag tycker att det här är en väldigt viktig fråga. I princip är det så att resurserna försvinner från de mindre högskolorna […] Det känns inte demokratiskt på något sätt eftersom våra politiker ska göra ett gediget arbetet och nu frångår vi ju demokratiprocessen när det i stället sker genom att pengar förs vid sidan av, säger Sigbritt Karlsson, vid Högskolan i Skövde.

Nu är fyra av dryga fyrtiotalet statliga högskolor inte särskilt statistiskt signifikant, så undersökningen har ganska litet värde (vilket bl.a. pekas på av P-O Rehnquist vid Göteborgs universitet). Däremot är den kritik som finns intressant, och jag vet att det finns ett uttbrett missnöje bland Sveriges högskolor hur utbildningsdepartementet utför sin högskolepolitik. Därför ska jag kommentera den.

Jan Björklund klargjorde på DN Debatt i oktober att regeringens hållning är att det finns för många högskolor. Några högskolor måste, enligt Björklund, slås samman med ”starka forskningsuniversitet”. Främsta anledningen till detta sägs vara att antalet ungdomar kommer att minska de närmaste åren, och därmed minskar också söktrycket:

En högskola som tappar många sökande på grund av minskande ungdomskullar, och som i nästa steg blir av med någon eller några examensrätter och därmed studieplatser på grund av skarpare utvärdering, kommer därför i längden att möta stora utmaningar. Ett antal högskolor kan därför stå inför svåra vägval inom något eller några år. En lösning kan då vara att en regional högskola går samman med ett starkt forskningsuniversitet.

Men i nästa andetag:

Initiativet till samverkan och samgåenden bör komma från berörda lärosäten; regeringen avser inte att fatta beslut om sammanläggningar eller samarbeten mot berörda lärosätens vilja.

Till saken hör att högskolor är myndigheter. Det Björklund säger är att Sverige har för många högskolemyndigheter, några måste bort. Samtidigt kommer inte regeringen att peka ut de myndigheter som ska försvinna. Det ska lösa sig själv genom att de myndigheter som bedriver ”sämst” verksamhet (har lägst kvalitet i utbildningen) frivilligt ber om att få läggas ner. För att understryka detta ska regeringen dra bort medel ifrån de högskolemyndigheter som bedriver sämst verksamhet. En utsvältning av högskolor för att uppnå ett politiskt mål. Redan i detta nu är vissa högskolor och universitet utsatta för stora neddragningar.

Tänk er istället följande scenario: Justitieminister Beatrice Ask anser att det finns för många domstolar i Sverige. Några måste läggas ner eller slås samman med andra. Men istället för att peka ut de domstolar som ska lägga ner så säger justitiedepartementet att initiativet ska komma från de berörda domstolarna; regeringen kommer inte att tvinga ihop domstolar mot deras vilja. Samtidigt får de domstolar som dömer ut sämst domar mindre pengar för att de frivilligt ska vilja gå samman med en stark tingsrätt. Det skulle aldrig hända!

Varför utsvältning? Varför sätter inte regeringen ner foten och lägger ner fem-sex högskolor? Jo, därför att det hade varit politiskt omöjligt! Jan Björklund är en smart politiker. Han vet att det skulle bli ett ramaskri i riksdagen om regionala högskolor, som är en livsnerv för regionernas utveckling, skulle läggas ner. Våra riksdagsledamöter, som alla hör hemma i en valkrets någonstans i landet, skulle göra sig otroligt impopulära om ortens högskola försvann på grund av politiska beslut. Redan idag kan man se sådana tendenser. Bättre då för regeringen att hänvisa till mer eller mindre objektiva kriterier för hur pengar ska fördelas. Här är Högskoleverket regeringens nya politiska slagträ. Utvärderingsbeslut och indragna examensrätter ska vara regeringens motor för att ta pengar från den svage och ge till den framgångrike. Det är politiskt smart, men också i transparensens tassemarker.

Vi är alla överens om värdet av kvalitet. All högskoleutbildning ska ha hög kvalitet, och den utbildning som inte har hög kvalitet ska förbättras eller försvinna. Det är rimligt att varje regering har kvalitet som högsta mål. Jag tycker att det är bra att det finns ett politiskt driv för att höja kvaliteten i högre utbildning. Högskolorna har varit kroniskt underfinansierade i många många år. Det är bra att regeringen gör kvalitetssatsningar.

Men att förbättra kvaliteten är inte så enkelt som att skära bort det som är dåligt. Det är så mycket annat som spelar roll. Breddad rektrytering, regional utveckling, ny kunskap, samverkan med samhället och kunskapens plats i hela landet. Jag tror också att det måste finnas ett utrymme för systematiskt kvalitetsarbete på högskolorna. Högskoleverkets granskningar i sin nya form kommer inte att driva på kvaliteten. Det måste lärosätena själva göra.

Jag efterlyser politisk debatt om högre utbildning. Jag vill ha politiska beslut om lärosätens vara och icke vara. Om Björklund har rätt i att det kommer att bli svårt för högskolorna för att studenterna inte räcker; då håller hans argument också för en öppen debatt. Välkommen ut i debatten.

Annonser
Posted in: Utbildning